Så min stressnivå nådde nya höjder och var hos läkaren igår, som sjukskrev mig tre veckor framöver. Det var det längsta hon kunde göra för mig just nu, med återbesök om två veckor igen. Försäkringskassan är ju hård nu med sjukskrivningar.
Jag blir stressad över att jag har tre veckor på att lugna ner mig på, att sansa mig och reda ut tankarna.

Och när klockan idag närmar sig ett arbetspass jag skulle ha jobbat så får jag ångest trots att jag vet att jag inte skall dit. Kan inte slappna av.

Kroppen är spänd och det kryper på insidan av huden. Det kanske släpper när tiden för arbetspassets början har passerat?

 

Försöker inbilla mig att det är som en semester. Att jag är ledig. Men alla nerver i hela kroppen skriker emot detta påstående som jag inbillar mig själv.

Men det är nog ett sätt som jag behöver att se det på för att kunna slappna av. Gör vad du vill för att må bra.

Detta hjälper ju inte direkt ens ålderskris att man samtidigt skall fallera helt psykiskt. Men detta är så viktigt att ta upp! Psykisk ohälsa av alla dess sorter. Att gå in i väggen, ångest, depressioner. Det måste talas om!