Ett ämne som alltid varit stort hos mig är fotografi. Diskuterade med en kollega om hur det är vad jag egentligen vill.
Men det är en svår bransch att bryta sig in i. Göra avtramp. Vem som helst med en kamera kan kalla sig fotograf numera....
Men tyckte att det skulle bli kul att fotografera modevisningen som vi skulle ha på jobbet.
Dagen till ära hade jag min Canon EOS 7D, min 24-105mm lins, blixt med softbox samt en ljusmätare för att uppnå bästa effekt.

Med detta i ryggsäcken så kom jag till modevisningen för att få reda på att min roll i det hela hade byts ut. Jag skulle inte längre vara fotograf.
Jag skulle hjälpa med ombyten. Vem tog över min roll?
En femåring med en äldre modell av en samsung telefon.
Omotiverad ilska övertog min själ. Jag var obstinat och blev ännu mer ilsken när jag inte klarade ut en tröja i två lager. Jag var som en trilsken tonåring.
Hur kan denne ta min plats? Ilskan la sig inte förräns efter jag hade kommit hem långt in på eftermiddagen.

Lördagen har infunnit sig och jag kände mig rebellisk. Tog bilen till närmsta systembolaget och tänkte fira in våren i en solstol med ett glas vin.

På systembolaget fick jag inte visa leg.
Den unga, blonda kvinnan i kassan log vänligt fram priset medan jag nervöst hade fingrarna på körkortet. Men ingenting.
Tycker dom borde ha som policy att fråga enbart för att vara snälla.